BSK i världen

Westerberg vann idag mot Bryntze och säkrade turneringssegern.

Efter nästan tio timmar på jobbet samt för närvarande en allmän "schacktrötthet" förlorade jag som svart mot Joar Ölund. Partiet började på följande sätt 1.d4g6 2.e4c6 3.c4d5 4.cxdcxd 5.e5Lg7 6.Sc3Sc6 7.g4?? f6! 8.f4.

Jag spelade 8. - a6?? med ungefär lika spel. Förlorade emellertid efter några senare inexakta drag. 8. - g5!! hade givit svart stor fördel (ej datorgranskat).

Sammanttning "min" turnering

Resultatet:  Varken eller.

Spelet: Överlag bättre än resultatet men skärpan har saknats.

Bästa parti: Mot Rune Evertsson. Vann utan att ha stått sämre vid något tillfälle.

Sämsta parti: Andra kvartsfinalpartiet mot Andreas Persson som jag var "tvungen" att vinna. Det blev visserligen remi men jag hade aldrig någon fördel eller ens något motspel.

Förmodligen blir det nya tag nästa år men det är en senare fråga.

Wedin - Skjöldebrand ½-½

Nog sagt. Jag tycker att jag lyckades väl efter förväntningarna, 3/9 kunde mycket väl ha blivit 1p mer om inte om funnits. Sista halvan spolierades av utomschackliga orsaker dessvärre - att spela på 50% duger inte när man möter motstånd av den här kalibern. Bäst parti var kanske det mot Cederstam-Barsk, där jag i tidsnöden på slutet gjorde några inexakta drag - men det är väl tveksamt om det gått att vinna ändå. "Enklast" var - märkligt nog - mot Ölund, där svart vänligt nog gick rätt in i en ganska enkel remivariant. Tror inte vit var i förlustfara någon gång. Vinsten mot Wålinder var en bra start som visade att jag i vart fall inte skulle göra bort mig. De två sista förlust"partierna" var inte mycket att orda om ... huvudet funkade inte alls, förän det var alldeles för sent. RL satte stopp för att göra migsjälv rättvisa - så var det med det.

Helt chanslöst var det väl trots allt bara mot Westerberg.

Så, vad har man lärt sig av detta äventyr? Tja, allt måste bli bättre för att kämpa högre upp i en M-grupp. Min lägstanivå är alldeles för låg, öppningar jag inte känner till går lite halvdassigt. Slutligen kan jag konstatera att 21-2200-spelare inte är oåtkomliga, det är full möjligt att vinna dessa partier - vilket känns skönt. Några säsonger utan RL-strul så borde man kunna etablera sig på en högre nivå än nu.

Det blev för min del förlust som svart mot ex-bollmoraiten Michael Wiander. Partiet började med 1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.b4. Vit behärskade den komplicerade och oklara typställning som följde bäst, gjorde färre missar och vann i stort sett välförtjänt.

Det var helt och hållet mitt eget fel. Jag visste att Michael spelade just den gambiten men ändå ägande jag typ noll minuter på prepp.

Svante spelade Grunfeld som svart mot Joar Ölund (det är i stort sett allt jag vet om det partiet). Martin var spelledig.

Jonathan W vann som svart ett remibetonat slutspel mot Stefan B i det första finalpartiet och är därmed inte långt ifrån turneringssegern.

Mitt "upplevda" tidigare oflyt inverterades idag.  Som vit mot Göran Andersson blev det avbytesspanskt med 4.d4. Tyckte jag stod något bättre efter öppningen men vartefter mittspelet fortskred tvingades jag inse att jag stod något sämre (mittspelet brukar vara min starka sida men så har verkligen inte varit fallet på sista tiden).

Tur i dubbel bemärkelse var att GA hamnde i viss tidsnöd och nog spelade några inexakta drag samt att jag fick in en bondeframstöt (som förhoppningsvis var korrekt tack vare lite tur i ställningen) vilken resulterade i ett kraftigt initiativ. Svart valde att offra kvalle. Det är möjligt att jag kunde behållit en fribonde men jag såg (korrekt eller felaktigt) spöken och valde att avveckla till ett slutspel med T + 2 bönder mot L + 3 bönder. Eftersom det fanns bönder på båda flyglarna fanns det vinstchanser. Är inte helt hundra på att det verkligen var vinst mot ett korrekt försvar men efter ett maratonslutspel med mycket hattande hit och dit kunde en etta bokföras.

Martin mötte Michael Mattsson som svart och det blev franskt.  Dessvärre "blandade han ihop varianter" (synd eftersom Martin brukar kunna sin teori) och förlorade bonde utan synbar komp och senare partiet.  Martin har ändå hittils gjort en bra turnering trots en del stolpe ut.

I övrigt var Svante spelledig. Östling kvitterade (hann inte se hur det gick till) mot Bryntze i den ena semin. I den andra semin leder Westerberg mot Persson med 1-0 och ett parti (minst) kvar att spela.

Mager utdelning för BSK.  En halva av tre möjliga blev dagens facit.

Svante förlorade mot Wåhlinder i ett engelskt parti.  Såg inte hur partiet avgjordes så Svante för eventuellt kommentera det själv.

Lindquist spelade en feg variant som vit i franskt mot Martin och lyckades hålla ihop det hela. Svart stod bättre men inte tillräckligt bra för att skapa någon avgörande fördel.

Själv mötte jag Lokander som hade preppat 3.h4 mot Leningrad. Det positiva var att jag höll ihop öppningspelet och kanske stod något bättre efter spelöppningen. Det negativa var att jag inte hittade rätt plan i det obalanserade mittspel som följde (om jag ska vara ärlig hittade jag igentligen ingen plan alls vilket naturligtvis inte är hållbart på den här nivån). I efterhand borde jag nog vågat ställa kungen på f7 istf att göra kort rockad. Nåväl, efter några inexaktheter från min sida tilläts vit att ta över partiet och bärga hela poängen efter att en fribonde blivit "unstoppable" i slutspelet.

Tjahapp hemkommen efter hängpartiet i rond 5 mot Joar Ölund (2300+). Jag hade preppat inför förra veckan, men min "förkylning" eller vad det nu är eskalerade lagom till torsdagen så då blev det inget av. Det blev då istället idag. Jag hade tittat på en variant i Benoni efter att ha hittat ett, tydligen, gammalt parti med JÖ där han spelar just Benoni som svart. Så glad i hågen och efter ett par partier med varianten i blixt på nätet, drar jag 1.d4 Sf6 2.c4 varpå svart svara g6. Så var den preppen borta. Efter 3.Sc3 d5 är vi inne i Grünfeld där jag har en reservplan. Jag har mött en riktigt trälig variant som svart där man har svårt att komma till om inte vit vill spela. 

Så vit tar till nödvarianten med Le3, Tc1 och Lxd2. Det leder till huvudvarianten enligt Avrukh där man byter d4 mot b7 med utjämning efter 15 drag. Gott så för svart. Därefter återstår försöken att spela på vinst. Problemet är att det mest uppenbara försöket raskt leder till en ganska torr och tråkigt utjämnad ställning. Svart kan inte gärna förlora, men om han bara ser sig sig för kan heller inte vit gärna åka dit. Och den som försöker för hårt åker dit.

Vits enda svaghet (en dubblerad bonde på f-linjen) visar sig i ett slutspel med olikfärgade löpare vara för lite och det blir i slutändan en ganska "enkel" remi. 2 av 5 med det här motståndet är jag rätt nöjd med.

Svante spelade Sveshnikov mot Linus Larsén och råkade in en ställning med hål på b6 som kunde ockuperas av en vit springare. Efter att ha offrat kvalitet för 2 bönder verkade svart dock ha möjlighet att börja ta över partiet när jag drog därifrån.

Undertecknad var enda BSK-are i elden idag.  Var tvungen att vinna med svart mot Andreas Persson. Provade något annorlunda: 1e4 e6  (Hoppas han spelar 2.d3 som jag kan bra, tänkte jag.) Men icke, 2d4 b6(!?) 3Sf3 Lb7 4 Ld3 d5 (Nästa önskan: hoppas han spelar 5.e5 så man kan försöka med en uppställning med lång rockad och allmänt ruffel.) Men det blev 5exd5.

Andreas spelade stabilt och jag (objektivt sett) borde tagit dragupprepning i ett tidigt skede men jag spelade patetiskt vidare av en enda anledning. Nämligen turneringsstrukturen.  Vit kombinerade till sig en bonde och jag fick kämpa för remi. I ett slutspel med dam + likfärgade löpare valde vit att ta det säkra före det osäkra (man skulle kunna säga att han eliminerade bortsättningsrisken) genom att ställa in eventuella vinstförsök.

Nu möter AP Jonathan Westerberg (som idag spelade remi mot Martin Lokander i ett ganska odramatiskt parti) i semi. På den undre halvan är det inte klart. Thörn-Östling pågick (i likhet med övriga ELO-partier) "when I left the building" medans Wiander-Bryntze var uppskjutet.

Mötte Andreas Persson som vit.  Orkade inte preppa så det fick bli engelskt som möttes med standarduppställningen g6, e5 och f5 men partiet fortsatte inte enligt standard. Svart spelade tidigt a5-a4 (om a4 bonden var en styrka eller svaghet hade varken jag eller min motståndare någon helt klar uppfattning om).

I brist på bättre idéer testade jag att spela i centrum. AP försvarade sig skickligt och fick som belöning ett felbeslut av undertecknad.  När jag borde spelat en lugnare variant med troligen ungefär lika spel tog jag felaktigt en bonde till priset av min g2-fianchettolöpare.  Bonden var kraftigt förgiftad (mer än fullgod kompensation för svart i alla varianter verkar det som).  Att jag sedan slarvade en del innebar endast att jag lönlöst slapp kämpa i en förlorad ställning. Nu är jag "tvungen" att vinna som svart i nästa rond.

Samtidigt möttes Svante (svart) och Rune Evertsson i en vild Alapin-sicilianare. När jag gick var det materiellt lika men positionen var obalanserad och såg oklar ut.

Dagens prestation tillhör Svante. På det bord där ratingskillnaden var störst pressade han Bo K men fick nöja sig med en halva.

Själv mötte jag stjärnskottet Egor Norlin och fick möjlighet att spela mitt patenterade Leningrad. Som partiet utvecklade sig ska EN vara nöjd med remi.

Martin S såg ut att vara under press men lyckades tydligen skickligt reda ut stormen.

Enligt min mening var det mest anmärkningsvärda partiet i förlustmatchen det mellan AHE och CS. I en bättre ställning i sicilianskt gjorde Christer lång rockad som svart. Som åskådare tänkte jag: NEJ! Det blir alltid problem på g1-a7 diagonalen. Vilket det också blev (vill inte vara messerschmidt men det det är oftast bäst att göra kort rockad eller låta kungen stå kvar i centrum för att att undvika den onödiga tempoförlusten rockad) men det var på intet sätt matchavgörande eftersom vi hade stolpe ut överlag.

på BSKare vid ordinarie rond 4 i Kristallens vårturnering. Både Johan och Svante hade skjutit upp sina partier, eller så hade deras motståndare det - så det var bara övertecknad som spelade. 

Det kändes inte bra innan partiet, egentligen hade jag ingen lust att spela - men det var för sent att skjuta upp, så det var bara att bita i det sura äpplet. Jag mötte Carl Cederstam-Barsk (2241) som svart. Mina halvdassiga förberedelser visade att han både spelade 1.e4 och 1.d4 och eftersom jag hade tittat på Benkogambit tidigare i turneringen (inför partiet mot Näslund) fick det bli det mot 1.d4. Mot e4 var det mindre problem. CCB drog 1.d4 så där sprack det jag hade tittat på.

Dessvärre var borden längst upp i lokalen ovanligt ljudstörda denna afton, jag hade svårt att koncentrera mig genom hela öppningen, och när CCB dessutom drog det jag tittat minst på i hela Benkoöppningen gick det som det gick - svart kom uselt ur öppningen. Dessbättre drabbades vit av lätt hybris, tyckte att allting var lika bra och drog först 15.Se3? som gav svart chansen att försvåra överkörningen i centrum genom g6-g5 (15.Sa3! och det är nästan dags för svart att packa ihop och gå hem) och sedan 19.Tg1?? som efter den lilla haken 19. - Sxe4! förlorade bonde utan kompensation.

Vit hittar en ruffelvariant som ger utdelning när svart drar 24. - Df8 i stället för 24. - Df6 med bibehållen koordination av pjäxorna och vinner (tillfälligt) tillbaka bonden. I tidsnöden byter svart springare istället för att retirera med möjlighet att vinna tillbaka merbonden och plåga vit i ett längt slutspel med lätta pjäser. Remi avhandlas raskt.
1½ av 4 mot motståndare med c 300+ ranking mer  är väl hyfsat. Lektionerna fortsätter nästa rond.

På grannbordet i bottenträsket i Elo-gruppen såg jag Joar Ölund raskt byta av i centrum, byta ett knippe pjäser och därmed dundra rakt in i en klassisk remifälla mot Roland Lindqvist. På toppbordet såg också Martin Lokander med ett bestämt Te4?? sätta bort en kvalitet mot Jonathan Westerberg. Näslund stod länge väldigt dragigt mot Vesa Heinola men när jag gick såg det ut att vända med aktiv kung och fribonde för kvalle.

Mötte BSK-bekantingen Fredrik L som vit medans övriga BSKare var spellediga.  Innan partiet resonerade jag typ på följande sätt:  "spelar jag e4 eller c4 blir det säkert varianter som han kan bättre än jag".  Så det fick bli Leningrad i förhand som jag i min tur hoppades kunna något bättre. 

Det gav ingen utdelning i någon fördel förutom på klockan.  I slutet av dragserien var Fredrik i tidsnöd medan jag hade i stort sett obegränsat med tid. Några småmissar av svart tillät en kombination som vann kvalle för bonde. Det visade sig vara tillräckligt för att ro hem en etta och gruppsegern.

Nu återstår att se om det blir en svår eller mycket svår lottning.

Dagens resultat; ½ av 3 - Inte direkt lysande.

Mitt parti ska vi tala tyst om, jag mötte Jonathan Westerberg efter en usel dag på jobbet. Efter att ha letat upp vad JW brukar spela (Bogoindiskt, någon slags damindiskt, Budapestgambit, Holländskt) hann jag kolla på det mesta utom Holländskt. Vilket han naturligtvis spelade. Och inte den fåniga Stonewallvarianten utan e6,d6 som jag aldrig spelat mot. Jag spelade fel, räknade fel och förlorade. *nuff said.

Jag tyckte Svante kom i vart fall hyfsat mot Mikael Wiander där Svante som svart fick den klart bättre bondestrukturen. I mittspelet såg det ut som om MW fick problem med att hålla i alla bönder överallt, men till slut lyckades vit neutralisera nackdelen av bondestrukturen och kunde spela på vinst med 2 bönder mot 1 på damflygeln. Det visade sig att det var minst 1 för mycket.

Johan spelade solitt mot Stefan Bryntze. I en ömsesidig Stonewalluppställning (spelar Bryntze något annat än 1.f4?) öppnades så småningom b-linjen och ... sedan hände inte så mycket. Förstår inte hur jag skulle kunna stå ut i Johans ställningar ibland =)